För ett tag sen...
Hejsan i värmen!
Nu är jag i Motala och har tillbringat dagen ute i det fina vädret! Tänkte skriva om lite djupare saker idag för jag behöver skriva av mig lite känner jag.
Förra tisdagen alltså den 12/7 var det ett år sedan Gelly galloperade vidare till de gröna ängarna. Jag saknar henne så mycket, särskilt nu på sommaren. Det var så mysigt att rida ut i skogen med henne dessa dagar. Man kände sig aldrig ensam när man var med Gelly. Hon kunde vara så jävlig ibland och bara bråka med mig och ibland var hon världens snällaste häst, haha. Vi gillade nog skogen lika mycket hon och jag för att rida i paddocken var inte riktigt hennes grej. Den 1 april 2013 träffade jag Gelly första gången och redan då var jag fast för henne. Hon hade lång, sagolik man och svart päls. Hon var verkligen en sån sagohäst man såg på film när man var liten. Gelly var en nordsvensk häst och när jag började rida henne var hon runt 18 år. Jag hade innan ridit på ridskola i härrans massa år men sen så helt spontant hittade jag upp mig på Gelly och hennes ägare. Jag hjälpte till att ta hand om henne ända fram till de att jag vart så dålig i ryggen så att jag inte kunde rida längre. Det kändes hemskt att jag inte kunde vara med Gelly tiden innnan hon gick bort. Det kankse låter töntigt att säga men hon var min bästa vän och hon kommer alltid att finnas med i mitt hjärta för jag har aldrig träffat en häst med sån karaktär och personlighet. Jag är så tacksam för dom åren jag fick vara tillsammans med Gelly och för det förtroendet jag fick.
I måndags alltså den 18/7 var det två månader sen jag opereades. Jag fick hem en enkät idag där jag skulle fylla i hur det har gått nu efteråt. Jag känner att jag börjar komma tillbaka till att vara mig själv igen. Imorgon är det 4 veckor utan tabletter och jag känner att min kropp brörjar vänjas av vid att inte käka mer droger som jag vill kalla det. När jag tänker tillbaka på denna resan vet jag at mycket i mitt liv har förstörts samtidigt så har jag blivit så mycket starkare av allt som varit. Många av mina drömmar är krossade. Jag ville verkligen komma igång och tävla i karate men ryggen sa ifrån och nu vet jag att det inte är aktuellt längre eftersom att jag inte kan utsätta min rygg för slag och sparkar. Jag ville utvecklas med innom ridningen och mysa med Gelly hennes sista tid. Vi visste ju att hon var gammal och att hon inte skulle leva för alltid men min plan var att jag skulle hjälpa till och rida henne tills den dagen de inte gick längre. Mina drömmar om en vältränad och fin kropp försvann. Men jag kommer komma tillbaka dit någon gång, det har jag lovat mig själv.
Tack för att du läste! Kram
